Om varför jag inte har något konto på Facebook.

Jesus står i mitt kök vänd mot en brödrost med utsträckta armar i väntan på förtvivlade och vilsna själar som irrat sig bort på syndens väg genom livet. Det är alldeles sant, han kom i en låda och skulle egentligen vidare men på något outgrundligt sätt blev han kvar just i mitt kök.

Eftersom jag är en vänlig själ får han gärna vara kvar, bara han inte får för sig att föra en massa väsen som Djävulen gör där nere. Ja, det är också sant. Djävulen håller till alldeles nedanför. Var Gud håller till vet jag inte, men jag antar att han rensar i sitt akvarium med tanke på att det nu är så mycket alger på glaset att det knappt längre går att se in.

 

Den helige ande är i sin flaska i skåpet under diskbänken. Den flaskan är inte ens öppnad och det är lika bra det. Man vet ju att det både kan leda till lycka och fördärv när andarna gnuggas fram ur sina flaskor. Det har sagorna vittnat om sedan tidernas begynnelse. Jag har även en helig Graal, men den är tillfälligt magasinerad, i vilken jag i vanliga fall förvarar mynt till parkeringsautomater i.

 

Det var väl inte ett dugg roligt skrivet! Nej, jag vet, men jag gör det för att jag måste. Jag har nämligen ett sådant fruktansvärt behov av att rättfärdiga mig själv.

 

På tal om rättfärdiga så kan jag informera om att sådana människor både kan skicka meddelanden via SMS och brevledes. De är riktiga hedersknyfflar. För er som inte visste det kan jag även förklara att om en hedersknyffel använder sig av våld kallas detta hedersvåld. Så enkelt är det. Vi andra använder oss av vanligt våld istället. Själv kan jag vässa både knivar och pennor. Helst vässar jag pennor med en vass kniv för att spara tid. Jag samlar helst på sekunder för att de är mest praktiska på morgnarna.

 

Nu över till något helt annat. Tv4 Komedi visade Monty Phyton i en hel vecka i sträck. Det var mycket intressant och allmänbildande. Skillnaden mellan att sträck-titta på penn-streck och fylla ett glas till brädden är lika stor som att mäta en bräda på bredden och slå penselstrå med lie, fila på en stråke och ha smulor i bädden.

 

Fattar ni nu varför jag inte har något konto på Facebook. Jag har annat att göra.

Grovt brott mot jantelagen

Jag har nu suttit i ca två timmar och läst igenom vad jag tidigare skrivit i denna blogg. Det var ju länge sedan jag skrev något, men som vanligt har jag inte dåligt samvete för det. Nu har jag hursomhelst gått igenom materialet från begynnelsen fram till skrivande stund och kan inte annat göra än att fröjdas över mitt skarpa intellekt och min nästintill fantastiska förmåga att bygga ihop dessa inlägg. Jag skulle nog vilja påstå att det är det bästa jag läst på länge.

Inte nog med det. Jag tjänar pengar också. Inte så att jag kan köpa arton splitternya sportbilar i veckan, men i jämförelse med mina generationskamrater och de med liknande utbildning har jag för länge sedan gått igenom taket. Jag tjänar ungefär lika mycket i månaden som en person som slavat sig igenom en sex-årig universitetsutbildning och har studieskulder upp över öronen. Jag känner mig rent av nöjd med vetskapen att jag har mer än tre gånger så hög månadslön än den som sitter i kassan där jag handlar min mat, fast än vi förmodligen har ungefär liknande betyg. Fast jag är antagligen mycket mer intelligent också, betygen till trots.

Nu börjar ni allt surna till…. hur kan en människa sitta och förhäva sig på detta sättet? Ställ den frågan nästa gång ni sitter och glor på TV en fredagskväll. Varenda människa i den branschen är nämligen sådan. Din favoritförfattare är definitivt sådan. Den mest folkkäre programledaren är sådan och även hans gäster. Så gnäll på dom istället för och sitta och gnälla på min text. Välj att reta upp er på saker som är viktiga istället. Den tid ni nu lagt ner på att läsa denna text kunde ni istället ha lagt ner på att göra världen till en bättre plats.

Till exempel är det en stor lyx att ha tillgång till rent dricksvatten vilket de flesta av oss har. Dock finns det miljoner människor runt om i världen som inte har tillgång till rent vatten och inte skulle kunna föreställa sig vara kranar ens i sin vildaste fantasi. När ägnade du dessa människor en tanke sist? Nej, du sitter hellre och retar upp dig på en text på internet som varken gör från eller till.

Vad gör jag då? Inte ett skit. Jag har ju för fan fullt upp med att skriva detta…

Begriper ni det eller skall jag behöva skriva det på åtta språk till?

Ezekiel 25:17

”The path of the righteous man is beset on all sides by the inequities of the selfish and the tyranny of evil men. Blessed is he who, in the name of charity and good will, shepherds the weak through the valley of the darkness. For he is truly his brother’s keeper and the finder of lost children. And I will strike down upon thee with great vengeance and furious anger those who attempt to poison and destroy my brothers. And you will know I am the Lord when I lay my vengeance upon you.”

Kulor, krut och grannar.

Klockan 01:23 börjar det oftast. Ibland börjar det några minuter senare. Jag hör rapande ljud från gården. Det är inte vilka rapande ljud som helst, utan sådana ljud en människa bara kan utstöta efter att ha halsat i sig två liter kolsyrad dryck på en gång.

Första gången jag hörde ljuden trodde jag att det stod någon på gården och rapade, men det visade sig vara fel. Raparna kommer från min byggnad, närmare bestämt från lägenheten under min. Där sitter det någon mitt i natten och rapar ljudligt, så att raparna studsar runt gården och ekar. Så är det natt efter natt. I varje fall de nätterna jag har varit uppe vid nämnda tid. Detta måste vara något slags tvångsbeteende, att öppna fönstret mitt i natten och börja rapa så ljudligt så att man med dessa ljud kan vända stenar och väcka döda.

Jag kan inte förstå hur man lyckas heller, att rapa så högt, så ofta, under så lång tid som denna herre gör. Har han en kompressor som han använder för att pumpa upp magsäcken minuterna innan han öppnar fönstret för att presentera nattens symfoni av läten från magen?

Nu frågar ni er genast om grannen inte också fiser. Nej, förmodligen gör han inte det med tanke på att alla gaser och luft måste ut genom munnen. Med tanke på att han rapar så fruktansvärt en halvtimme i sträck kan man dra slutsatsen att han aldrig någonsin fiser, aldrig någonsin.

Som jag tidigare skrivit spelar grannen musik också. Detta gör han all den övriga tid på dygnet. Alltså den tid han inte ägnar sig åt att rapa ljudligt i nattmörkret. Ibland spelar han dansbandsmusik och andra gånger hits från det svenska åttiotalet. Han har en mycket bra stereoanläggning som man kan spela högt på. Man kan spela så högt på den att man måste skrika med varandra istället för att prata, vilket också händer när grannen har besök.

Häromkvällen tittade grannen på skräckfilm. I vilket fall som helst lät det så. Han har nämligen kommit på att man kan koppla ihop tv och stereo. Därav fick jag lyssna på skräckfilm på samma gång som jag såg en vanlig film. Jag anpassade mig ganska snart, men efter ett tag tystnade de skrikande stråkarna och djupa basgångarna som hör en skräckfilm till.

Istället hörde jag raparna som studsade mellan byggnaderna på gården. Efter en halvtimmes rapande återkom spänningsmusiken igen tills filmen var slut.

Ofta skrivs det i tidningarna om just denna gata. När jag flyttade hit var jag lite skeptisk med tanke på att det avlossats skott just på denna gård bara två dagar innan jag flyttade in. Det är nämligen här ungdomarna håller till, speciellt de som siktar på en karriär inom den organiserade brottsligheten. Av denna enkla anledning kan det tidvis gå hett till i området, ibland med hjälp av skjutvapen. Folk skojade och frågade om jag fick med skyddsväst när jag skrev på kontraktet. Det fick jag inte. Förmodligen behövs det inte heller med tanke på att jag inte bryr mig om dessa ungdomar speciellt mycket. Men med tanke på vapenhanteringen i dessa kretsar är det tyvärr inte omöjligt att en förlupen kula som är avsedd för någon annan kommer farande. I sådana fall är det nog inte mycket att göra något åt.

Så kan det vara ibland. Man bekymrar sig för ett problem så dyker ett annat upp. Visserligen är det väl mer angenämt att lyssna på hits från åttiotalet kryddat med skräckfilmsmusik än skottlossning ute på gatan. Det är nog också mer hälsosamt att höra raparna eka än kulorna vina. Men risken för att bli skjuten är nog mindre för mig, jag spelar ju inte någon dansbandsmusik på min stereo.

Så är det med det!

Empati/Idioti/Hyckleri

Sitter nu och lyssnar på Bach, och försöker komma på nästa inläggs innehåll medan jag skriver det. Jag tänkte att jag numera, efter pausen, kunde skriva lite mer frekvent så att tittarsiffrorna går upp lite. Det är ju alltid skönt att veta att någon har läst vad man skrivit och sedan med all förmodan går och retar sig på vad denne läst. Känn på den!

Ni har förmodligen redan reflekterat över att jag skriver att jag lyssnar på Bach och tänker: ”Den där Björkman försöker allt vara märkvärdig, nu briljerar han med att han lyssnar på klassisk musik också!”(Läses med nasal och gnällig ton)

Men så är inte fallet, kan jag lugna er med. Visst gillar jag klassisk musik till en viss del, men min granne verkar älska dansbandsmusik och svensk pop från 1980-talet. Jag vill bara jämna ut eländet lite. Någon måste ju göra det och så länge han spelar sin eländesmusik spelar jag Bach. Det handlar för mig om något så enkelt som att försöka minska ondskan i världen.

Nu till något helt annat. Jag har länge gått och förundrat mig över hur mänskligheten har överlevt så här många år. Jag baserar denna frågeställning dels på hur destruktiv människan är (krig, kärnvapen o.s.v.), dels på hur dumma människor är. Det är ju bara en tidsfråga innan idioterna på denna planet tagit över hela den dagliga verksamheten och slutligen spränger hela jorden i tron att de i själva verket gör något bra. För det är banne mig en överhängande majoritet av mänskligheten som är idioter. Många av dessa sitter i ledande positioner i samhällen, ibland utgör de hela befolkningen i ett samhälle och i enstaka fall både delar. En och annan läser kanske också denna blogg. Det hade inte varit omöjligt med tanke på att idioterna, med snabb överslagsräkning, utgör ca 95,8 % procent av mänskligheten. Men det är ju faktiskt inte bara av ondo. Jag har ju faktiskt blivit mer empatisk och öppen inför detta faktum. Jag vet ju nämligen hur det känns att tillhöra en krympande minoritet.

På min arbetsplats pågår det nu en konflikt, som om parterna hade haft kärnvapen, skulle sluta just med att hela världen förintats. Det hela har med ännu ett förunderligt drag hos människan, nämligen att bete sig som ett småbarn oavsett hur gammal man är i kombination av att aldrig erkänna sina egna fel och brister. Det är nog där många konflikter kunde undvikas, om människor kände till sina egna svagheter lite bättre och erkände de gånger de har fel.

Själv har jag inga som helst problem med att erkänna när jag har fel. Det har visserligen aldrig hänt, men eftersom jag är så empatisk kan jag tänka mig in i situationen. De konflikter jag varit inblandad i har jag alltid vunnit för att jag besitter den kunskapen.

Dock är jag inte inblandad i ovannämnda konflikt. Inte än i alla fall, eftersom jag inte varit på jobbet denna vecka och inte heller tänker gå dit. Inte för att jag är konflikträdd utan för att jag är på kurs. Jag går just nu en utbildning i arbetsmiljö, vilket passar alldeles utmärkt. Så när jag kommer tillbaka kan jag kombinera mina nyvunna kunskaper med mina redan förvärvade, blanda i lite människokännedom, krydda med min empati för att skapa en bättre miljö att ha konflikter i. Det borde ju inte vara så svårt.

Det var nog allt för den här gången. Hoppas ni njutit av denna lilla demonstration i hur man är roligast på internet. Och fan ta den komiker som stjäl mitt material, för så bra var den här textsnutten.

Så är det med det!

Välkomna tillbaks!

Efter att ha haft den här bloggen stängd ett antal månader är den nu öppen för allmänhetens beskådan och ändlösa glädje.

Anledningen till att jag haft den stängd är att jag använt en del texter härifrån till mitt skolarbete och ville inte bli anklagad för fusk. Jag ville heller inte röja min pseudonym, därför stängde jag helt enkelt ner skiten en stund. Det var lättast så.

Då undrar ni väl självklart vad texterna jag använde resulterade i för betyg? Det högsta på skalan naturligtvis! Något annat vore väl märkligt, inte sant.

Idag skall jag skriva en liten saga som ni kan läsa och njuta av. Efter det kan ni läsa denna saga för era barn. Sedan kan sagan spridas från generation till generation och slutligen hamna i en undervisningsbok i skolan som ett klassiskt verk.

Det var en gång en man som inte gjorde mycket annat än att arbeta. Han arbetade från morgon till kväll och ibland även på natten. Han gick upp i gryningen och kom sällan i säng förrän solen sedan länge gått ner. Därav hade han ett uselt morgonhumör.

En dag ringde telefonen hemma hos mannen. Mannen undrade vem det kunde vara som tog sig tid och ringa till just honom. Han plockade upp luren och svarade på det mest trevliga sättet han kunde. På andra sidan linjen satt en telefonförsäljare och undrade om mannen ville prenumerera på kalsonger som för en liten summa pengar månatligen skulle sändas till hans adress. Mannen blev väldigt irriterad och upplyste telefonförsäljaren att han inte var intresserad av produkterna som erbjöds, men erbjöd samtidigt telefonförsäljaren att genast avsluta samtalet om han ville fortsätta leva sitt liv i levande skick. Samtalet avslutades och mannen kunde fortsätta njuta av sitt nybryggda kaffe.

Senare samma dag ringde telefonen igen. Mannen förberedde sig mentalt för att begå ytterligare ett olaga hot med finurlig formulering. Men denna gång var det ingen telefonförsäljare, det var världen som ringde. Mannen undrade vad världen ville denna sena tid på dygnet, på samma gång som han försökte dölja sin vresighet.

Världen ville gärna bli räddad om det kunde gå för sig. Mannen undrade genast om det rörde sig om hela världen eller bara en del. Världen svarade att det nog var så pass att hela världen behövde räddas och gärna så snart som möjligt. Mannen räknade nu snabbt ut att om han jobbade snabbt och effektivt kunde han rädda hela världen och sedan vara ledig resten av helgen.

Därpå kastade han sig ut ur sin spartanskt inredda evakueringslägenhet och räddade hela världen och allting i den.

Dagen därpå ringde telefonen igen och mannen svarade, med hes röst. Han hade nämligen inte använt sin röst innan, den dagen. Det var ännu en telefonförsäljare. Mannen avböjde försäljarens erbjudanden om att byta elbolag följt av ett antal svordomar. Att svära var något mannen var mycket bevandrad i och såg som något av en hobby, tidvis en konstform. Telefonförsäljaren var inte så bevandrad i ämnet och bad att få återkomma en annan dag, men mannen upplyste om att det behövde han inte.

När mannen senare på kvällen gick och lade sig för att få sin, i lag reglerad, dygnsvila reflekterade han över helgens bravader. Han undrade hur han egentligen mådde, men tänkte inte mycket mer på saken. Han somnade och drömde sig bort till en tid där telefonförsäljare hade tappat telefonnumret hem till honom och där kaffet alltid var nymalet.

På morgonen vaknade han med ett ryck, på grund av att väckarklockan hade ringt. Han hade god lust att förvandla väckarklockan till skrot med sin knutna näve, men hejdade sig då väckarklockan även tjänstgjorde som mobiltelefon. Att skaffa ny mobil hade blivit ett väl kostsamt morgonhumör. Mannen dundrade i väg till arbetet och svor och gormade åt de andra bilisterna som inte hörde honom. Han svor innerligt för sig själv när han drog stämpelkortet i företagets elektroniska stämpelklocka som i tryckt text på en display tackade för stämplingen. Mannen undrade om det bara var maskiner som tackade nuförtiden. Han undrade också hur han mådde och om någon annan också undrade det.

Det var väl en intressant saga? Om inte annat hade nog Franz Kafka gillat den. Han var mycket för sådana här historier och skrev en och annan själv. Jag kan varmt rekommendera Förvandlingen och Processen, två av hans berättelser som ligger mig varmt om hjärtat.

Efter denna litterära djupdykning vill jag gärna skriva några rader till om ni nu inte redan har somnat eller råkat pilla sönder hela datorn.

Jag vill passa på och hälsa alla läsare välkomna tillbaka, gamla som nya och hoppas jag skall kunna leverera texter av samma höga kvalité som jag hittills lyckats förgylla er vardag med. Naturligtvis skall jag också fortsättningsvis ondgöra mig över kvällspressen, dokusåpor och annan skit men det spar jag till ett senare tillfälle.

Jobbsituationen kommer ni också få ta del av men just nu är det lite väl hätsk stämning där, så det får också vänta. Läs sagan så länge, vet jag!

Så är det med det!

Kandidatexamen i sarkasm.

Tystnaden har varit total. Som ett kompakt mörker har den slukat alla som klickat sig hit de senaste veckorna. Ett vakuum utan ord, åsikter, kommentarer eller sarkasmer, hur i hela friden har ni överlevt? Jag har i alla fall gjort det.

Sedan sist jag bemödade mig med att slösa med mitt intellekt på denna blogg har mycket hänt i världen. Ett krig har kommit och gått. Med det menar jag inte att det tagit slut, inte heller att det började. Det pågår krig överallt hela tiden, och sedan 1945 har det bara varit fred på jorden i 12 dagar. Dessa dagar är utspridda på 64 år, det säger en hel del om mänskligheten det.

Vad som mer har hänt är att jag, er favoritskribent i bloggsammanhang, börjat skolan på nytt. Inte för att jag behöver det av kunskapsskäl, utan av formella. I mina betyg står det nämligen inte hur smart jag är utan hur dum jag var. Detta vill jag ändra på, därför att jag fått för mig att finanskrisen även en vacker dag tar sig in på min arbetsplats och börjar svinga sin lie. Då är det lika bra att ligga steget före, om inte annat för att det ser bra ut i på pappret. Det är ju nämligen på pappret man blir bedömd av arbetsgivare och utbildningssamordnare. Om man nu blev bedömd för sin blogg ligger jag ju redan bra till, men jag tror inte att det kommer bli aktuellt än, i alla fall inte förrän någon åttiotalist blir statsminister som i sin tur väljer en utbildningsminister född på nittiotalet.

Hur skall jag nu gå vidare i detta inlägg? Jo, jag vill bara gratulera alla er som tar användning av självservicen på Coop Forum, ICA och andra handlare med liknande system. Ni vet sådana där finurliga dosor där man scannar sina varor, betalar och sköter allt det där en kassörska normalt gör, fast alldeles själv. Man gör jobbet själv för att slippa stå i kö. Sedan detta system inleddes för ett par år sedan har detaljhandeln lyckats skära ner i personalstyrkan med över 6000 personer. Det tycker jag är ett ganska högt pris att betala för att slippa stå i kö. Arbetarrörelsen brukade predika solidaritet förr i tiden. Men nu vill vi bara slippa köa. Vi har väl helt enkelt så jävla bråttom hem, för ingen vill väl missa Bonde söker fru, Let´s Dance eller Idol. Glöm för guds skull inte att Talang snart skall börja.

På tal om alla dessa meningslösa såpor, som fyller ut tv-tablån så är det väl inte så konstigt att folk följer dessa med så stort intresse, med tanke på att dessa program hjälper till att fylla tidningarna med låtsasnyheter, som samma människor köper dag efter dag. Skandal efter skandal uppdagas så att människor får någonting att läsa om. Läsa om något dom sett dagen innan på TV. Ingen orkar väl läsa om riktiga världsproblem, som krig och svält. Det är väl också därför det inte är fred. För ingen vill ju titta på sönderbrända lik, med kulhål i. Det är ju inte bra att titta på. Nej, det är bättre att titta på meningslös smörja.

Om vi vill se på våld hyr vi hellre en Hollywoodfilm. Där segrar ju alltid det goda.

Visste ni för övrigt att fler amerikanska soldater dog av självmord i Irak, än av strid i januari. Det säger en hel del om hur meningsfullt krig är. Om det visades lite mer riktigt våld på TV och folk faktiskt uppmärksammade det, kommer det nog bli mer än 12 dagars fred de kommande 64 åren.

Så där ja, nu har jag slösat en massa tid här som jag istället skulle lägga ner på något viktigare, men gjort är gjort. Nu undrar ni säkert varför jag ens skriver på min blogg när jag inte tycker det finns mening i det. Det, kära läsare, undrar jag också. Det undrar jag verkligen…

Så är det med det.

En kopp kaffe kanske?

Jag vet att det inte är sommar, det snöade alldeles nyligen. Jag vet att jag skrev att jag inte skulle skriva på ett tag, men vid det här laget borde ni kära läsare vara vana vid att jag inte håller vad jag lovar. Det är ju trots allt bara en blogg, för att ta vid där det förra inlägget tog slut.

Häromdagen köpte jag en kaffekvarn. Den har koniskt kvarnhuvud med flera olika inställningar för hur finmalet kaffe man behöver, beroende på vilket sorts kaffe man vill dricka. Om man vill dricka en kopp av alla förträffliga varianter på espressobaserade kaffedrycker som finns måste jag rekommendera finmalet eftersom det lämpar sig bäst till just espresso. Justera upp grovleken lite och du kan inom ett par minuter koka en kopp mocca, givetvis i ett för ändamålet framtaget kokkärl helst av italienskt fabrikat. Var bara noga med att ha locket öppet i början av processen för att undvika kondensdropp i det färdiga kaffet, då det spär ut drycken och sänker smakupplevelsen. För er med bryggkaffe som favorit maler man gärna kaffet medelgrovt för bästa resultat. Använd gärna en bryggare av hög kvalitet, men det är väl ändå en självklarhet. Kom ihåg att vattnets temperatur ej bör överstiga 87ºC när det rinner genom filtret med dom nymalda bönorna.

Kaffebönorna bör inte förvaras i frysen som vissa ”experter” påstår, utan i kylen. Det är nämligen så att allt för låga temperaturer skadar bönan och ni kan då lika väl köpa kaffe av låg kvalitet såsom Gevalias olika kaffesorter.

För er som vill prova att rosta bönorna själva går detta naturligtvis utmärkt. Köp råa bönor i närmsta kaffehandel med lite självaktning och använd långpanna i ugnen. Där krävs det lite övning med tid och temperaturer, och lite svinn får man räkna med i början. Efter ett tag skall ni hursomhelst ha fått fram er egenrostade favorit. Var bara noga med att inspektera så att ni inte får med någon böna med tvivelaktigt utseende, det kan förstöra en hel del och ni blir tvungna att slänga hela plåten bönor.

Om vi återgår till moccabryggeriet en stund är det viktigt att ni aldrig använder diskmedel när ni rengör utrustningen, alltså samma regel som gäller gjutjärnspannor trots att moccabryggaren skall vara tillverkad av aluminium. Om den är tillverkad i rostfritt stål kan ni slänga den, då har ni nämligen blivit lurade av oseriösa aktörer på marknaden. Hur gör man rent den då? Man sköljer bara av den, dock direkt efter användning, och så kan man ta till diskborsten vid behov. Men, och det tål att upprepas, inget diskmedel.

Härligt med kaffe eller hur? Inte det. Då kan ni ju dricka te istället. Te är på väg framåt igen, och blir ett mer och mer populärt inslag i kafévärlden, då många kunder med magkatarr föredrar denna dryck framför kaffet. Dessutom kan man ju inte tvinga alla att gilla kaffe, och te finns ju också i många smakvarianter. Dessutom har kvaliteten på te ökat de senaste åren, eftersom kunderna blivit mer och mer kunniga på området och därmed också fått vett att ställa krav på såväl tillverkare som distributörer. Själv fördrar jag dock kaffet, och slösar inte mer tecken på te.

Nu kan man ju tycka att kaffet behöver sällskap av något, och då är det inte cognac som ni tror utan choklad. En chokladbit till en kopp espresso är en självklarhet att servera för en barista med respekt för sitt yrke. Det skall vara mörk choklad, tillverkad av kakaobönan Criollo som anses vara den finaste. Den färdiga chokladen får gärna vara smaksatt med apelsin, och kakaohalten skall vara hög. Om man vill ta ut svängarna en aning kan man välja choklad med ett stänk av chilipeppar, som faktiskt inte är något nytt. Mayafolket intog sina chokladdrycker med smak av chili redan år 600. Detta berodde på att man på den tiden inte sötade chokladen, vilket resulterade att den smakade mycket beskt.

Så ta nu en kopp kaffe och en bit choklad medan ni funderar på hur ni kan göra världen till en bättre plats. Ni kanske kan skänka lite pengar till välgörenhet, skaffa ett fadderbarn eller kanske helt enkelt ta ett år ledigt för att arbeta som volontär i något av alla utsatta områden i Afrika. Själv slänger jag ut pengar på kaffekvarnar och har inga som helst tankar på eländet i världen när jag dricker min kopp. Det beror inte på att jag är en självisk människa utan helt enkelt på att jag är kvalitetsmedveten när det kommer till kaffe.

Nästa gång jag slösar tid på det här skrivandet, garanterar jag att det kommer vara lite mer seriöst. Jag kan garantera detta därför att texten redan ligger färdigskriven. Jag har bara inte brytt mig om att dela med mig av den än, och tycker inte heller det är så värst brådskande.

Så är det med det!

Värmande ord i vinterkylan!

”Gud kröp in i ett svin och därmed blev människan till”. Denna textrad är författad av Gustav Fröding, förmodligen under en av alla stunder han funderade på att ta livet av sig. Han lyckades slutligen med detta den 8:e februari 1911, med alkoholen som självmordsmetod. Metoden som sådan var långsam, men tjänade den dagen sitt syfte och Fröding kunde slutligen lägga ner kampen mot sina demoner.

Det var väl intressant. Nu vet ni det, och kan vitt och brett stoltsera med kunskapen vid allehanda tillställningar och för alla som vill lyssna. Det är nämligen så att jag vill att denna blogg inte bara skall vara underhållande utan även allmänbildande. På så vis är jag nog bland få skribenter som månar om intellektet hos mina läsare, och inte som kvällstidningarna som fördummar sina.

Det var väl ett jävla tjat om kvällstidningarna tänker ni nu. Ja, det är det och jag kommer inte att sluta med det förrän dessa höjer kvaliteten eller bestämmer sig för att helt enkelt lägga ner verksamheten. Svårare än så är det inte.

Hur var julen då? Jag antar att ni ställde er vid närmsta soppkök och serverade mat till de i samhället som inte är lika lyckligt lottade som oss. Jag antar att ni inte lade ut för mycket pengar på julklappar utan höll igen och istället gav lite extra till någon hjälporganisation. Dessutom är det ju finanskris och tiotusentals människor har mist sina arbeten och minst det tredubbla väntar på att bli av med sina, julefriden till trots. Inget läge för överkonsumtion alltså. Men det tänkte ni väl på. Jag passar även på att anta att ni absolut inte drack en droppe alkohol, utan istället tänkte på hur stor skada drickandet vållar denna tid på året, och därför avstod i solidaritet med alla dessa familjer som slås i spillror på grund av missbruk. Jag antar att ni nu känner er lite illa till mods, och fått lite dåligt samvete. Det var väl roligt, fortsätt då att läsa!

Om ni nu sitter med en klump i magen och tycker att jag retroaktivt fördärvat julen för er så kan jag glädja er med att jag inte är någon Karl Bertil Jonsson själv, jag är nämligen alldeles för lat för att vara så snäll.

Snart är det nyårsafton! Gud vad roligt, nytt år, nya chanser, nya möjligheter och framför allt nya utmaningar. Speciellt för polis, räddningstjänst och sociala myndigheter. För inte nog med att det sups så in i helvete på nyårsaftonen, det skall lekas med fyrverkerier också! Men det är väl inte så farligt, tänker några nu. Nej, det är det väl inte, det är ju bara 300 som skadas allvarligt varje år. Lite svinn får man ju räkna med. Dessutom är ju all sjukvård gratis här i Sverige. Lite fler blinda är ju bara mysigt, dessutom ökar det ju chanserna på arbetsmarknaden att inte ha några fingrar.

Sedan kan man ju ponera att alla snälla barn som hört sina föräldrar säga ett sanningens ord på julafton i fyllan, kanske följt av lite gammal hederlig misshandel, får en favorit i repris natten till det nya året. Men ta det lugnt, förra året var det bara 1200 människor som misshandlades allvarligt. Dessutom är säkert statistiken förvrängd. Polisen brukar ju krydda siffrorna, dessutom anmäler folk de mest bagatellartade saker.

Nu börjar ni allt bli lite trötta i skallen, eller? Orkar ni mer? Jag antar att ni inte gör det. Därför sätter jag punkt för den här gången och hoppas att ni har haft en rolig stunds läsning. Om ni nu blev lite irriterade också tycker jag det är helt obefogat. Det här är nämligen bara en blogg och inga normala människor bryr sig om bloggar. Så härmed önskar jag er en trevlig fortsättning och ett gott nytt år. Gott nytt år i förskott, för jag kommer nog skita i det här ett tag framöver. Nästa gång jag skriver är det nog sommar igen!

Så är det med det!

God jul!

Som titeln säger: God jul mina kära läsare!