Detta är en blogg. Det innebär att jag inte beskriver händelser, människor och miljöer exakt som de är eller har varit. Jag tar mig friheter, flyttar på vägkorsningar, målar om hus och konstruerar fiktiva händelseförlopp där det är nödvändigt. Samma sak gäller människorna som skildras i den här bloggen. Det innebär att ingen skall känna sig utpekad eller direkt avbildad och framför allt för att förhindra ”pinsamma situationer”. Gert-Enok heter egentligen något annat..
”Jo, när jag bodde i Stockholm så var jag ju ute och festade mycket och rörde mig på de finaste inneställena, förstår du…och då stötte man ju ihop med en och annan om man säger så!”, sade mannen som satt mittemot mig. Vi kan kalla honom Gert-Enok. Med den meningen inledde han en historia som sträckte sig både högt och brett genom Stockholms societet, ända upp till kungafamiljen. Vidare berättade Gert-Enok om gangsterkungar med Jugoslaviskt påbrå samt en och annan historia om den lokale förmågan Thomas Möller som ju var president i Hells Angels klubb i Skåne på den tiden det begav sig. Det drogs kopplingar till ett och annat mord och ett hatbrott som hade utspelats i Klippan och till en, i forna tider, ökänd våldsverkare som bytt ut pistolen mot hammare och spik och faktiskt lagt golvet i detta kök vi just nu befann oss i. Och sedan tillbaka till kungafamiljen och då med fokus på Kronprinsessan, hennes syster och Prinsen med tillhörande bekantskapskretser, som otroligt nog historieberättaren nästan själv ingick i, på samma gång som han hade känningar i allehanda undre världar både lokalt och på en nationell nivå. Naturligtvis var Gert-Enok en rackare på att både spela golf och supa, gärna detta i kombination och ihop med Stockholms-gänget. Dock åkte det inte fram några flaskor på bordet denna kväll. Och det berodde först och främst på trötthet, för renovering av hus…”det tar på krafterna!”
Historien gick inte av för hackor och jag hade landat i en kombination av böckerna Svensk Maffia och Den ofrivillige monarken. Dessutom drog jag mig till minnes en spalt i GT/Expressen på tidigt nittiotal som hette ”Jag mötte Lassie”. I den spalten publicerades historier från läsare som i de flesta fall gick ut på att de träffat någon som i sin tur hade någon koppling till en känd person. Jag roades mycket av denna spalt när jag som pojke sålde lösnummer för tidningen för att dryga ut månadspengen.
Tillbaks till historien, så var den lika underhållande som full av logiska luckor. Ungefär som skvallerblaskorna jag ibland läser på jobbet för att slå ihjäl tid. Men det händer inte ofta att man får en live-show av Hänt Extra, så på så vis fick jag faktiskt en hel del behållning av monologen jag lyssnade till denna sena kväll i Skåne.
När jag dagen därpå körde förbi en liten ort vid namn Skrävlinge log jag för mig själv och undrade om det inte var här jag trots allt hade befunnit mig kvällen före.
Och själv är jag inte sämre!
Jag arbetar som en helt vanlig människa i ett litet multinationellt företag. Jag ägnar mig helst åt tidsresor på väg till jobbet. Jag kör nämligen hemifrån tio minuter efter arbetstiden börjar för att komma fram till jobbet tjugo minuter före. Väl där drar jag på mig min kevlar-kostym från Armani med tillhörande hjälm. Nu undrar ni säkert hur detta går till…jo jag kör en bil som jag själv byggt ihop av komposterat hushållsavfall vars motor drivs av fisar. För att kunna fisa så mycket som mitt fordon kräver vid tidsresor måste jag äta tvåhundra ägg om dagen och på grund av detta bor jag i ett hönshus. Gjort av guld. En gång i veckan bjuder jag hem världens alla ledare för att ha överläggningar om hur man kan göra världen till en bättre plats. Som ni säkert har märkt fungerar det inget vidare för att vi istället röker heroin och spelar fia med knuff. När jag inte arbetar designar jag fartyg som ett av alla tidsfördriv jag har. Regalskeppet Wasa har jag designat, men det gick ju inte så bra när det stod klart. Den dagen minns jag att det var soligt.
Det var det tack vare att jag hade bestämt det. Jag säger bara till vädret hur det skall bli och den enda anledningen till att det inte alltid är fint är eftersom jag måste vara kompis med bönderna också.
Annars får jag nämligen ingen tidning på morgnarna. Jag prenumererar nämligen på alla världens tidningar för att ha koll. Det är ju därför jag är så fruktansvärt allmänbildad och extraknäcker på UD som särskilt sakkunnig…nej vänta det var ju Gert-Enok som hade gjort det.
Ja, du Gert-Enok! Jag kan också sitta och berätta roliga historier vid köksbordet en morgon som denna.
Så är det med det!
