Välkomna tillbaks!

Efter att ha haft den här bloggen stängd ett antal månader är den nu öppen för allmänhetens beskådan och ändlösa glädje.

Anledningen till att jag haft den stängd är att jag använt en del texter härifrån till mitt skolarbete och ville inte bli anklagad för fusk. Jag ville heller inte röja min pseudonym, därför stängde jag helt enkelt ner skiten en stund. Det var lättast så.

Då undrar ni väl självklart vad texterna jag använde resulterade i för betyg? Det högsta på skalan naturligtvis! Något annat vore väl märkligt, inte sant.

Idag skall jag skriva en liten saga som ni kan läsa och njuta av. Efter det kan ni läsa denna saga för era barn. Sedan kan sagan spridas från generation till generation och slutligen hamna i en undervisningsbok i skolan som ett klassiskt verk.

Det var en gång en man som inte gjorde mycket annat än att arbeta. Han arbetade från morgon till kväll och ibland även på natten. Han gick upp i gryningen och kom sällan i säng förrän solen sedan länge gått ner. Därav hade han ett uselt morgonhumör.

En dag ringde telefonen hemma hos mannen. Mannen undrade vem det kunde vara som tog sig tid och ringa till just honom. Han plockade upp luren och svarade på det mest trevliga sättet han kunde. På andra sidan linjen satt en telefonförsäljare och undrade om mannen ville prenumerera på kalsonger som för en liten summa pengar månatligen skulle sändas till hans adress. Mannen blev väldigt irriterad och upplyste telefonförsäljaren att han inte var intresserad av produkterna som erbjöds, men erbjöd samtidigt telefonförsäljaren att genast avsluta samtalet om han ville fortsätta leva sitt liv i levande skick. Samtalet avslutades och mannen kunde fortsätta njuta av sitt nybryggda kaffe.

Senare samma dag ringde telefonen igen. Mannen förberedde sig mentalt för att begå ytterligare ett olaga hot med finurlig formulering. Men denna gång var det ingen telefonförsäljare, det var världen som ringde. Mannen undrade vad världen ville denna sena tid på dygnet, på samma gång som han försökte dölja sin vresighet.

Världen ville gärna bli räddad om det kunde gå för sig. Mannen undrade genast om det rörde sig om hela världen eller bara en del. Världen svarade att det nog var så pass att hela världen behövde räddas och gärna så snart som möjligt. Mannen räknade nu snabbt ut att om han jobbade snabbt och effektivt kunde han rädda hela världen och sedan vara ledig resten av helgen.

Därpå kastade han sig ut ur sin spartanskt inredda evakueringslägenhet och räddade hela världen och allting i den.

Dagen därpå ringde telefonen igen och mannen svarade, med hes röst. Han hade nämligen inte använt sin röst innan, den dagen. Det var ännu en telefonförsäljare. Mannen avböjde försäljarens erbjudanden om att byta elbolag följt av ett antal svordomar. Att svära var något mannen var mycket bevandrad i och såg som något av en hobby, tidvis en konstform. Telefonförsäljaren var inte så bevandrad i ämnet och bad att få återkomma en annan dag, men mannen upplyste om att det behövde han inte.

När mannen senare på kvällen gick och lade sig för att få sin, i lag reglerad, dygnsvila reflekterade han över helgens bravader. Han undrade hur han egentligen mådde, men tänkte inte mycket mer på saken. Han somnade och drömde sig bort till en tid där telefonförsäljare hade tappat telefonnumret hem till honom och där kaffet alltid var nymalet.

På morgonen vaknade han med ett ryck, på grund av att väckarklockan hade ringt. Han hade god lust att förvandla väckarklockan till skrot med sin knutna näve, men hejdade sig då väckarklockan även tjänstgjorde som mobiltelefon. Att skaffa ny mobil hade blivit ett väl kostsamt morgonhumör. Mannen dundrade i väg till arbetet och svor och gormade åt de andra bilisterna som inte hörde honom. Han svor innerligt för sig själv när han drog stämpelkortet i företagets elektroniska stämpelklocka som i tryckt text på en display tackade för stämplingen. Mannen undrade om det bara var maskiner som tackade nuförtiden. Han undrade också hur han mådde och om någon annan också undrade det.

Det var väl en intressant saga? Om inte annat hade nog Franz Kafka gillat den. Han var mycket för sådana här historier och skrev en och annan själv. Jag kan varmt rekommendera Förvandlingen och Processen, två av hans berättelser som ligger mig varmt om hjärtat.

Efter denna litterära djupdykning vill jag gärna skriva några rader till om ni nu inte redan har somnat eller råkat pilla sönder hela datorn.

Jag vill passa på och hälsa alla läsare välkomna tillbaka, gamla som nya och hoppas jag skall kunna leverera texter av samma höga kvalité som jag hittills lyckats förgylla er vardag med. Naturligtvis skall jag också fortsättningsvis ondgöra mig över kvällspressen, dokusåpor och annan skit men det spar jag till ett senare tillfälle.

Jobbsituationen kommer ni också få ta del av men just nu är det lite väl hätsk stämning där, så det får också vänta. Läs sagan så länge, vet jag!

Så är det med det!

En kopp kaffe kanske?

Jag vet att det inte är sommar, det snöade alldeles nyligen. Jag vet att jag skrev att jag inte skulle skriva på ett tag, men vid det här laget borde ni kära läsare vara vana vid att jag inte håller vad jag lovar. Det är ju trots allt bara en blogg, för att ta vid där det förra inlägget tog slut.

Häromdagen köpte jag en kaffekvarn. Den har koniskt kvarnhuvud med flera olika inställningar för hur finmalet kaffe man behöver, beroende på vilket sorts kaffe man vill dricka. Om man vill dricka en kopp av alla förträffliga varianter på espressobaserade kaffedrycker som finns måste jag rekommendera finmalet eftersom det lämpar sig bäst till just espresso. Justera upp grovleken lite och du kan inom ett par minuter koka en kopp mocca, givetvis i ett för ändamålet framtaget kokkärl helst av italienskt fabrikat. Var bara noga med att ha locket öppet i början av processen för att undvika kondensdropp i det färdiga kaffet, då det spär ut drycken och sänker smakupplevelsen. För er med bryggkaffe som favorit maler man gärna kaffet medelgrovt för bästa resultat. Använd gärna en bryggare av hög kvalitet, men det är väl ändå en självklarhet. Kom ihåg att vattnets temperatur ej bör överstiga 87ºC när det rinner genom filtret med dom nymalda bönorna.

Kaffebönorna bör inte förvaras i frysen som vissa ”experter” påstår, utan i kylen. Det är nämligen så att allt för låga temperaturer skadar bönan och ni kan då lika väl köpa kaffe av låg kvalitet såsom Gevalias olika kaffesorter.

För er som vill prova att rosta bönorna själva går detta naturligtvis utmärkt. Köp råa bönor i närmsta kaffehandel med lite självaktning och använd långpanna i ugnen. Där krävs det lite övning med tid och temperaturer, och lite svinn får man räkna med i början. Efter ett tag skall ni hursomhelst ha fått fram er egenrostade favorit. Var bara noga med att inspektera så att ni inte får med någon böna med tvivelaktigt utseende, det kan förstöra en hel del och ni blir tvungna att slänga hela plåten bönor.

Om vi återgår till moccabryggeriet en stund är det viktigt att ni aldrig använder diskmedel när ni rengör utrustningen, alltså samma regel som gäller gjutjärnspannor trots att moccabryggaren skall vara tillverkad av aluminium. Om den är tillverkad i rostfritt stål kan ni slänga den, då har ni nämligen blivit lurade av oseriösa aktörer på marknaden. Hur gör man rent den då? Man sköljer bara av den, dock direkt efter användning, och så kan man ta till diskborsten vid behov. Men, och det tål att upprepas, inget diskmedel.

Härligt med kaffe eller hur? Inte det. Då kan ni ju dricka te istället. Te är på väg framåt igen, och blir ett mer och mer populärt inslag i kafévärlden, då många kunder med magkatarr föredrar denna dryck framför kaffet. Dessutom kan man ju inte tvinga alla att gilla kaffe, och te finns ju också i många smakvarianter. Dessutom har kvaliteten på te ökat de senaste åren, eftersom kunderna blivit mer och mer kunniga på området och därmed också fått vett att ställa krav på såväl tillverkare som distributörer. Själv fördrar jag dock kaffet, och slösar inte mer tecken på te.

Nu kan man ju tycka att kaffet behöver sällskap av något, och då är det inte cognac som ni tror utan choklad. En chokladbit till en kopp espresso är en självklarhet att servera för en barista med respekt för sitt yrke. Det skall vara mörk choklad, tillverkad av kakaobönan Criollo som anses vara den finaste. Den färdiga chokladen får gärna vara smaksatt med apelsin, och kakaohalten skall vara hög. Om man vill ta ut svängarna en aning kan man välja choklad med ett stänk av chilipeppar, som faktiskt inte är något nytt. Mayafolket intog sina chokladdrycker med smak av chili redan år 600. Detta berodde på att man på den tiden inte sötade chokladen, vilket resulterade att den smakade mycket beskt.

Så ta nu en kopp kaffe och en bit choklad medan ni funderar på hur ni kan göra världen till en bättre plats. Ni kanske kan skänka lite pengar till välgörenhet, skaffa ett fadderbarn eller kanske helt enkelt ta ett år ledigt för att arbeta som volontär i något av alla utsatta områden i Afrika. Själv slänger jag ut pengar på kaffekvarnar och har inga som helst tankar på eländet i världen när jag dricker min kopp. Det beror inte på att jag är en självisk människa utan helt enkelt på att jag är kvalitetsmedveten när det kommer till kaffe.

Nästa gång jag slösar tid på det här skrivandet, garanterar jag att det kommer vara lite mer seriöst. Jag kan garantera detta därför att texten redan ligger färdigskriven. Jag har bara inte brytt mig om att dela med mig av den än, och tycker inte heller det är så värst brådskande.

Så är det med det!