Jag befann mig för att ganska bra tag sedan i en stor mataffär i Göteborgsområdet. Jag stod i kö för att inom rimlig tid kunna betala för mina varor och sedan åka därifrån. Framför mig i kön stod en man i 45-års åldern, som också hade handlat men till skillnad från dom flesta andra kunder förvarade han sina varor i en splitterny plastkasse med matbutikens logotyp på. Anledningen till att jag säger att kassen var ny beror på att jag såg honom ta den, vi gick nämligen in i affären på samma gång.
Nåväl, han börjar i alla fall lasta upp sina varor på bandet, och när varorna är slut lägger han tillbaka kassen och betalar till den inte alltför engagerade kassörskan. När han sedan skall packa sina varor tar han småpåsarna som är avsedda för frysta varor och packar ner sina varor i dessa.
Frågan som dyker upp i min skalle när jag ser detta är: Är mannen en idiot? Förmodligen. Varuhuset har ju både korgar och vagnar till utlåning för tillfällig förvaring av matvaror under själva inhandlandet. Han kanske bara är fattig, tänker jag vidare på samma gång som jag betalar och börjar packa ihop mina varor. Ja, varför inte, mannens budget kanske är så pressad att han inte under några omständigheter kan unna sig en plastkasse för en krona och femtio ören. Jag börjar nästan få dåligt samvete för att jag sekunderna tidigare idiotförklarat den stackars mannen med den dåliga ekonomin.
Tills jag kommer ut på parkeringen och ser honom kliva in i en stads-jeep av amerikanskt fabrikat i 500 000-kronors klassen. Mannen är sannerligen en idiot i mina ögon. Och kom inte och påstå att han hade råd med bilen för att han sparade pengar genom att inte köpa plastkassar!
Apropå köer så är det ett intressant fenomen i sig. Alla hatar ju att stå i kö, och jag kan sätta det lilla av mina pensionspengar som är kvar efter finanskrisen, att dom flesta som står i kö tycker att dom har valt fel kö att stå i. Anledningen till detta är att man upplever att alla andra köer går snabbare än den man står i. I den kön man själv valt går allt fruktansvärt trögt, och skulle det gå snabbt kommer alltid kvittoskrivaren att krångla så fort man kommer fram till kassan.
På mitt jobb köar dock folk frivilligt! Detta fenomen uppstår vid stämpelklockan, innan det är dags att stämpla ut på kvällen. Då har folk stressat och jobbat häcken av sig för att bli färdiga i god tid och sedan går dom och ställer sig vid stämpelklockan. Det är inte så att dom stressat för att gå hem tidigare, då hade dom ju redan stämplat ut. I dom mest extrema fall så står 90% där, i kö, vid stämpelklockan hela femton minuter innan det är dags att stämpla ut.
Själv sätter jag mig hellre och fikar, istället för att stå i kö! Det roliga med det hela är att dom som står längst fram i kön till klockan, dvs. dom som väntat längst, är dom som ofta klagar på köers extrema långsamhet i mataffärer. Märkligt sammanträffande, eller hur.
Så med det är jag beredd att sätta mina kära kollegor, i detta fall, i samma kategori som den ovannämnde mannen med plastkassen. Vem vet, han kanske skulle platsa i gänget vid stämpelklockan!
Det var allt för den här gången!
